Kom ut till parkering kl 21 igår. Det var kallt och skogen såg inte alls lika välkomnande ut som förra kvällen. Jag var ändå glad i hågen att jag hade min nya fjällpulka att ta all packning på. Det underlättade skidåkningen avsevärt! Äntligen kunde jag faktiskt åka skidor, trots jag hade den på släp.
Jag stakade bortom vägbommen på en privat väg. Batterierna i pannlampan började ta slut. Det gjorde inte så mycket, månen lös upp världen ändå. På nåt sätt kändes sträckan längre än senast.
Efter ungefär 20 min var jag framme vid vägs ände och där tar leden vid, några minuter till sen framme vid samma sjö och eldplats som natten innan. Klockan var ungefär 21.30 nu. Jag hörde planen upprepas i mitt huvud. Först klä om, sen starta brasa. Allt annat kan vänta.
Elden startade enkelt. Hade med mig några vedklabbar på pulkan, tror inte det var nödvändigt dock. De som fanns var bra. Ett skönt lugn började infinna sig. Nu kunde jag börja slå upp lägret, ömsom värma mig vid brasan.
Det är något fundamentalt nedärvt i att ha en levande eld. Finns den så kan man fokusera på annat. finns den inte är man mycket mer utsatt.
Det var ett lustigt ljud som kom från skogen, efter ett tag antog jag att det måste vara fler djur som bor i skogen och kände mig passande ignorerad och som en i gänget.
Efter jag lagat mat på min Primus Omnifuel (som verkligen håller måttet, den är pålitlig och enkel att ha och göra med, kraftig låga också) så la jag några klabbar till på brasen och gick ner på isen. Där var det som en lång stor vit äng omgiven av tallar och månen lys på mig uppfordrande och omtänksamt.
Jag stod i flera minuter och betraktade uppåt. Ibland sneglade jag åt sidan där jag kunde ana skenet av elden och tryggheten. När kylan påminde mig om läget gick jag tillbaka till lägret med en tacksam känsla i kroppen och Twittrade detta: "Jag trodde inte skogen ville ha mig ikväll. Men det blev en av de vackraste nätterna. Stod på isen och tittade mot fullmånen.". Nånstans här uppnådde jag något av det jag ville uppnå med det här äventyret. När man är där ute så lever man i nuet. Det är då själen får växa.
Ikväll vill jag komma ut betydligt tidigare eftersom jag ska skida längre till en annan eldplats och måste ta några för mig okända stigar genom skogen. Sinnet och kroppen mår bättre än någonsin. Jobbet blir nedprioriterat. Idag jobbar jag bara tre timmar. Det hela blir som en semester där jag ändå får jobba undan det viktigaste.
