header

Tredje natten, 7 feb.

2012.2.8

På morgonen på väg till bilen mötte jag två skogsvaktare. De var ute och gjorde skidspår. De frågade om jag var långväga. Jag bor här sa jag. Han som verkade bestämma (han med  lädermössan) tittade -vad som kändes ganska länge- på mig och försökte förstå vad jag var för knasboll. Då var jag tvungen att säga att jag nu var på väg till kontoret och kommer tillbaka ikväll. Då blev han glad men såg också lite orolig ut.

Det blev en kort dag på jobbet. Med siktet inställt på en ny sovplats var min plan att hinna ut till skogen innan mörket föll. Lämnade kontoret på Drottninggatan kl 15.00. Men med köer och allt så var jag ändå ute kl 16:30, då finns det faktiskt lite ljus kvar ett tag. Så jag satsade på att ta den nya stigen genom skogen som jag trodde skulle vara en genväg. Men nej, jag borde anat oråd när jag bara såg spår efter skor och inga skidor. Det var trångt, terräng, upp, ner, stenar, fastnade, vurpade givetvis en gång, böjde staven, tog av skidorna och joggade istället. Pulkan kändes tung, eventuellt satt det ett troll bak och tog snålskjuts (jag kan inte avfärda det eftersom jag inte tittade efter). Staven gick att böja tillbaka, så ingen fara där. Sedan kom jag fram till min tidigare sovplats.

Mina numera högt utvecklade skogssinnen förnimmade en svag röklukt. Det kan väl inte vara någon här tänkte jag. Vad skulle det vara för knasboll? Jag och min pulka gled långsamt in på platsen, beredda på vad som helst. Ingen där. Men, vänta. Vad är det för blå säck som står i vindskyddet? Givetvis tänkte jag genast att det måste vara en styckad kropp. Jag behövde några kakor och vatten så jag tog av mig. Öppnade säcken och där var fin prima ved! Men det finns ju redan en hel låda med klabbar... En värme spred sig i kroppen när jag mindes den oroliga minen på skogsvaktaren.

Det var nu jag skulle vidare till den andra eldplatsen. Jag äntrade den långa sjöns norra ände och stakade mig söderut. Väldigt mörkt. Min vän månen hade ingen brådska upp. Den långa sjön har ett utlopp i en liten rund sjö, därifrån var det inte långt till en större rund sjö som jag gled längs kanten på eftersom det är så stenigt omkring.

Efter kvällens bestyr tog jag mig för min nya favoritsyssla, att stå på en frusen sjö och titta uppåt. Ikväll var det stjärnklart. Jag ögnade mot stranden och berget ovanför mitt läger. Där finns det en gammal fornborg där folk som oss hade tillfällig hemvist för över 1000 år sen. Stod de också här och betraktade på sin tid? Jag bor också här tänkte jag, tillfälligt jag också.

-- Tävling -- Min position verkar ha blivit röjd av minst en. Imorgon offentliggör jag min position. Se ledrådar i detta inlägg och på bilderna, lämna kommentar om vart du tror det är. :)