Efter en oförtjänt natt i lägenheten var jag sugen på revansch. Jag hade pratat med Naturum på telefon några dagar tidigare för att säga jag bor i deras skog och tacka skogsvaktaren för den fina tändveden han ställde ut och lovat att komma förbi dem någon dag.
Den dagen blev idag. När jag steg in genom dörrarna sa jag att jag bor i er skog. Då blev tjejen -Elisabeth- bakom disken glad och brast ut i "är du mannen i skogen?". Det stämmer sa jag. Jag hade ett hjärtligt samtal med Elisabeth och Beke om livets alla väsentligheter: skog och skidspår.
Slog läger tidigare den kvällen innan solen hade gått ner för att kunna parera en eventuell köldknäpp. Vid sjutiden kändes det som att temperaturen sjunkit väsentligt. Men bara en timme senare var temperaturen plötsligt mildare igen.
Nånstans på kvällen när jag inte hade så mycket för mig förutom att underhålla elden och nynna på nån melodi susade det plötsligt till och tre skidåkare från Södermalm dök upp. Det var underbart med lite sällskap och jag försökte hålla kvar dem så länge det var möjligt. Vilket inte blev så länge.
Gick och la mig i tältet halv tio. Något uttråkad. Såg fram emot lördagen och Förbrödnings och Försystringsfestivalen. Jag kontrollräknande återigen gästlistan och fick det till precis fem deltagare, inklusive mig. Härligt med korv tänkte jag och stängde mina ögon...
Klockan 00:42 vaknar jag till av det tysta ljudet av ett par knarrande kängor mot snön och en pannlampa som fladdrade mot tältduken. Någon kommer hitåt förstod jag. Vem är ute här mitt i natten? Gången var lugn och stabil, väldigt respektfull skulle jag säga, det fanns aldrig någon anledning till oro. Personen stannade aldrig till, snokade inget, utan bara fortsatte förbi tältet och bortåt. Vart den här personen kommit ifrån eller skulle till förblir ett mysterium.
