Lördagen var en strålande dag. Min första hela dag på samma plats och jag hade möjlighet att jobba med datorn, vilket jag också gjorde. Jag hade det riktigt bra den dagen. Sedan hände det fatala. Jag åt dålig skivad salami jag köpt på en mack. Den hade förmodligen redan hängt för varmt på macken och att jag hade den i väskan ett dygn toppade av det hela med en rik härlig bakteriflora som är specialiserad på att äta kött.
Den uppmärksamme läsaren har vid det här laget förstått att författaren till den här bloggen består av just kött. Så nedkomsten av vad jag nu för sista gången nämnt vid namn fick mig att vakna till på natten i frossa och en timme senare var spyfesten igång.
Den fortsatte till följande eftermiddag. Jag led stort. Hela dagen. Min skogskompis Johan Lundh som också är sjuksköterska har vid upprepade tillfällen tidigare lovat att vara "supportlag" om något går snett. Efter jag postat om min misär på Facebook erbjöd han sig genast att komma ut med förnödenheter och kolla läget. Jag var inte sen att tacka ja till erbjudandet.
Jag led och led över dagen. Det hade varit bra om jag försökt äta något men jag orkade knappt gå och hämta vatten. Johan fick min position .." öster om sjön, alltså i höjd med vindskyddet på andra sidan.. Jag hänger ut min orangea handduk som markering.".
Jag var inte långt från leden, men i princip osynlig för de som passerade nedanför mig. Tillslut så dök hjälpen upp. Han levererade direkt Coca Cola och chips helt enligt beställning. Även resorb fick jag och soppor.
Min glädje att få hjälp när man är helt utmattad, riktigt dålig och ensam ute i skogen var stor. Även bara sällskapet gjorde sitt. Han kokade upp lite vatten åt mig så jag hade i min termos. Han stannade till solen började gå ner sen behövde han åka hem igen. Men då var jag väldigt mycket bättre. Så pass bra att jag kunde ta en ipren och gå och lägga mig. Sedan sov jag rakt igenom natten och vaknade i mycket bättre skick.
Dagen efter började jag äta fast föda igen och det går bra men kroppen känns fortfarande matt.
Lägligt nog har jag några planerade ärenden i stan ett par dagar nu, jag ska hämta bror med fru och barn på Arlanda, hjälpa Lukas o Sofia med några flyttlass och lite småfix. Så pausen från skogen nu är faktiskt inte ovälkommen alls. Men jag åker tillbaka i veckan igen.
Resten av maj månad kommer vara lite fragmenterad fram och tillbaka mellan skogen och stan men så är det.
Saker jag lärt mig av detta: Om du ska ha med kött tillaga det ordentligt. Ta inte med skivat kött, ytan för bakterier att frodas på är enormt mycket större än om du har med en hel korv. Det kan dessutom vara kontaminerat av skivkniven. Ha med resorb och ipren. Jag har installerat en "spårapp" nu på telefonen som heter Life360 så de jag vill kan se vart jag är. Nu kommer jag aldrig vara så långt borta ifrån bebyggelse i det här projektet men jag var bara 20 meter ifrån leden och samtidigt helt osynlig. Ovärderlig den dag den behövs helt enkelt.
Sammanfattning: Veckans kille v.20 är Skogssjuksköterska Johan Lundh.