Senaste veckans händelser gör att jag med glädje vill nominera invånarna i Strängnäs kommun till The Thomas Backlund Awesome Fellow Human Award. Personerna som bidragit är Krister, Bärgarn, Tony på Hedins, tjejerna på Statoil, Peder på Skoglunds Mekaniska och snickar-Rickard.
Jag skulle möta tre vänner och begav mig på fredagen ifrån lägerplatsen men jag kom inte långt innan bilen kokade. Där stod jag på en enslig grusväg utan täckning på mobilen.
Under tiden jag väntade på att motorn skulle svalna dök Krister upp. Han gav mig vatten till kylaren och erbjöd sig att följa efter mig med sin bil in till Strängnäs där jag lättare kunde få hjälp. Den resan gick bra och jag sa adjö till Krister, men det var sen när jag åkte upp på motorvägen det gick riktigt snett och bilen la av.
Stod där i väggrenen, men denna gången hade jag täckning på mobilen så jag ringde försäkringsbolaget. Efter lite fiskande kom det fram att jag faktiskt hade rätt till rabatterad hyrbil i tio dagar. Men bara Avis eller Hertz och närmsta fanns i Södertälje.
Under tiden jag väntade på Bärgarn lade jag ut solpanelerna i slänten på E20, det var perfekt vinkel mot solen. Det dröjde inte länge innan Bärgarn dök upp och drog upp bilen på flaket.
Vi körde in till Strängnäs för att hitta en makaniker. Bärgarn berättade några historier om vad han upplever. Han sa också att det där med att det måste vara Avis eller Hertz är skitsnack. Och när jag tänkte efter så svarade försäkringsbolaget när jag frågade om jag måste ta en Avis eller Hertz att "det är de firmorna vi har avtal med". Så efter vi lämnat in bilen hos Tony gick jag in till tjejerna på Statoil bredvid och fick där en bil och då gick det tydligen bra för försäkringsbolaget att det inte var Avis eller Hertz.
Jag kunde fortsätta min resa uppåt igen några timmar försenad. Det här var en fredag och på tisdagen ringer Tony och säger att han hittat felet men hinner inte laga den i veckan och sen stänger de för semester. Ajdå. Jag ringer runt till mekar i Strängnäs, den första var också upptagen, den andra var ledig men när jag pratade med Tony igen så avrådda han mig från att lämna ansvaret av reperationen till honom och då fick jag tipset om Skoglunds Mekaniska. Jag ringde Skoglunds, Peder svarade. Peder var rätt ödmjuk och sa att han skulle åka och kolla på bilen innan han tog på sig jobbet. Vilket han gjorde. Bärgarn fick ombärga bilen dit.
På fredagen ringer Peder och säger att bilen är klar. Han stänger också om en kvart men säger att han kan vänta en timme på mig för att åka från Stockholm. När jag kommer dit går bilen som en klocka, Peder fick en liten trevlig flaska whiskey för att han verkligen ställde upp. Han blev glad. Jag var återigen Jeepburen!
Jag åkte till macken och lämnade hyrbilen. Sista problemet var att komma tillbaka till min egen bil, det var 4 km dit. Inne på Statoil sitter där en ung kille med snickarbyxor och några strån på hakan. Han äter en Daimglass. Jag frågar om inte han kan tänka sig att skjutsa mig till bilen för en hundring. Det var inga problem alls.
Vi satt och pratade om bilmeckande och jämförde hantverken snickeri och programmering och kom fram till att vissa jobb är glassiga och välbetalda medan andra är rusktigt underbetalda. Väl framme vid bilen ville Snickar-Rickard inte ha den där hundringen, jag utnämnde honom till dagens andra hjälte på plats.
Med ovan erfarenheter nominerar jag invånarna i Strängnäs till The Thomas Backlund Awesome Fellow Human Award. Dessutom hämtade jag upp min smartphone i Södertälje så nu kan jag börja fota igen.