Två trevliga killar var och hälsade på mig på Sörmlandsleden mot slutet av min vistelse och gjorde en liten film. Filmen är ett porträtt och berättar historien ur ett perspektiv, på några minuter.
För att förstå helheten så kan det var värt att veta att projektet möjliggjordes som en kompromiss med mig själv. Att få flytta ut i skogen på det sätt jag gjorde var alltså en kompromiss mellan det ökande behovet jag känt av att komma närmare naturen och behovet av att få programmera i fred på den idé jag hade. Så jag jobbade från skogen men det genererade ingen inkomst, eftersom det var åt mig själv jag jobbade. Jag hade lite pengar undanstoppade men den största delen av pengarna var bankkredit.
Månadskostnaden var till en början hög -mest för att jag inte hade någon rutin och gjorde av med mycket bensin när jag bekantade mig med Sörmland- för att sedan sjunka. Det som kostar pengar är inte skogen i sig, utan snarare vilken nivå av kontakt man vill fortsätta ha med samhället, och mitt mål var aldrig att isolera mig från samhället, jag ville bara stilla behovet av att få vara nära naturen en längre period samtidigt som jag ville programmera.
Målet var inte heller att leva av naturen -vilket absolut är en framtida dröm att kunna bemästra- men det är en lång väg dit och de skogsäventyr jag hittills tagit mig för har varit små steg på vägen till nästa äventyr.
Tre gånger blev jag tvungen att sova i bilen, första gången när jag var på ett sådant ställe att det var omöjligt att slå upp tält och det fanns inga vindskydd nära. Det var tidigt under säsongen och jag hade ännu inte insett att man kan sova på marken utan tält.
Andra gången när jag kom till ett vindskydd som visade sig vara mer ett tillhåll för fiskare (tillhörde ej leden), då ville jag inte sova på deras bord eftersom det började bli gryning och det kanske skulle komma någon fiskare strax, tänkte jag.
Tredje och sista gången jag sov i bilen var när jag bodde i ett vindskydd där det fanns en för närgången räv som väckte mig om nätterna och eftersom jag inte hade något vargurin med mig så blev det jag som fick dra i all hast. Man kan skrämma bort en räv, men den ger sig inte, den kommer tillbaka, gång på gång på gång. Det var rävens vindskydd, det var inget snack om den saken.